brightlovelight

Jag måste bara berätta om en spännande sak!
Jag åkte taxi i veckan. För det mesta när jag gör det träffar jag väldigt spännande människor som jag brukar klicka med. Så även denna gång. Personen som körde "var som en healing". Det låter kanske konstigt, men direkt när jag klev in i bilen spred sig ett lugn i hela kroppen och jag fick väldigt bra energier ända ut i tåspetsarna. 
Hans närvaror var magisk. Har aldrig upplevt något liknande. 
Väldigt spännande att personer kan påverka en med sin närvaro sådar tycker jag!

Tror han mådde väldigt bra i sig själv och sände ut sådan energi helt enkelt. 
Vi pratade om lite allt möjligt till jag var framme. Sedan var det inget mer med det. Superhärligt eller hur!!

Det finns mycket jag har lust att göra i mitt liv. Men allt hinns inte med eller så har jag inte råd. För att vara nöjd med det jag har brukar jag tänka på det som betyder mest för mig i livet. Jag har skalat ner allt till grunden och kommit fram till att för mig är det kärlek, lycka och glädje som gör mitt liv värt att leva.

För att få det kvittar det om jag bär det senaste modet på kroppen, hoppar bungyjump, festar loss på Ibiza eller flyger jorden runt efter äventyr. För jag kan känna, ha och uppleva alla dessa känslor oavsett vart jag är och vad jag gör. Så länge jag är med rätt person/personer och är nöjd med mig själv som jag är. För då är jag lycklig och glad och känner kärlek till andra och får kärlek från dem som tycker om mig som jag är. 

Det behöver jag inte några pengar för att förstå och uppleva=)
Härligt va!!

Ruggigt, blött, lite småkallt, kämpigt, lerigt.
Under dessa förhållanden presterar jag bäst när jag tränar. Vet inte varför, men det bara är så. 
Kom just in från en springrunda. Ja, du läste rätt, springrunda!!
På årets första powerwalk/jogg/löp-träning har jag sprungit!! Det är inte ofta det. Jag fick verkligen kramat ur all kraft jag hade från djupet av mitt inre och hej vad det gick vill jag lova!

Det tog aldrig slut. I mitt huvud tänkte jag att jag krälade i lera och kämpade mot klockan för att hinna något. (Jag har glömt vad.) Men vilken effekt det gav! Att tänka på något jobbigare än man gör tror jag är väldigt bra. Då är man inställd på att det ska häna något jobbigare än det man gör och då bli det man faktisk gör ganska enkelt att klara av, samtidigt som hjärnan är inställe på att göra mer hela tiden. Jag tänkte att jag skulle testa detta eftersom jag vet att vi har mycket mer potential än vi tror, vad det än är vi ska ta oss för. 

Tro mig. Det funkar big time=)
Nu ska jag ta mig en skön dusch. Nice!
Tror jag kommer älska att duscha varmt ikväll, efter att ha varit i kylan med kallt vatten som stänkt över hela min kropp. 


Ha en underbar kväll nu, säger en lycklig Katarina som fortfarande har andan i halsen,haha.

Ända sedan jag var nyss fyllda 13 år och köpte min första Frida-tidning påväg till mormor i Skåne, ( där låg för övrigt ett riktigt coolt blått halsband som man fick med tidningen och som jag numera använder som kännetecken på in resväska när jag reser)har jag älskat magazin. Jag kan läsa dem om och om igen, blir inspirerad till olika saker av det som står eller bara läser för förströelse. Jag köper minst tre olika varje månad. Ibland kan jag tycka det är väldigt onödigt så då håller jag upp med det, men för det mesta är det bara så kul att bli serverad lite ytligheter. Jag tror vi behöver det i en värld, som tenderar att vara fyllt av kaos ibland. 

Det går absolut inte att slänga dem. Åtminstonde inte Cosmopolitan, Veckor Revyn, Costume eller Elle. 
De är för alltid sparade. När jag kommer hem läser jag alltid i någon utav dem som jag har gömda i skrubben,haha. 

Igår slog mig en tanke, kommer jag bo i en lägenhet fullt av tidningar snart?
Tidningar som möbler och prydnassaker istället för den vanliga soffan eller bordet. 
En kul tanke. 
Målade verkligen upp en bil över hur det skulle se ut om allt jag ägde var gjort av tidningar. Färgglatt skulle det definitivt bli men kankse inte så praktiskt i alla lägen. 
Hur som helst en kul tanke.


Nedan ser du några av de tidningarna som jag sparat. En liten bråkdel - men väl så naggande god=)

Åå, jag får lite smått ångest när jag tänker på alla olyckor som händer nuförtiden. 
Det sägs ju att jorden går under 2012 och när sånt här som det som händer i Japan händer kan man inte annat än tro att det kommer ske. 
Det har ju hänt förut med istider och så. Sedan har jag vvne hört att det är en väldgit stor "sak" påväg rätt i riktning mot jorden, så att om vi klarar av 2012 så kommer nästa grej som kan förinta oss i 2034. 
Jag orkar inte. Vill inte tänka på det här. 


Det har ju spåts om att saker kommer ske förut också, som år 2000, eller att en komet skulle slå jorden i spillror även förr i tiden. Men, tänk om det med 2012 faktiskt kommer hända? Jag blir galen på det här. 

Så ser man ut genom fönstret och ser solen lysa in och då kan jag inte annat än att bli glad igen. 
Jag tänker njuta av livet så mycket som jag kan. Sålänge som jag är med dem jag älskar opch bryr mig mest om så får väl det som händer hända. Jag kan inte påverka det ändå.


Massor av kramar och kärlek till dig!!!

Det smittar och man kan inte bli annat än glad när man ser att någon annan ler. Varje dag när jag sitter på bussen undrar jag varför folk inte ler mer. De flesta sitter där och surar. Så behöver det inte vara. Därför brukar jag för det mesta le mot folk för att det ska smitta av sig, för det gör det. Även om man inte är på topp är det ändå bra att le, för de negativa tankarna kan inte fastna i en kropp som sträcker på sig och ler samtidigt. Testa får du se=)
Så imorgon utmanar jag dig att le mot alla du ser=) Du kommer i de flesta fall få ett smil tillbaka kan jag lova. Och det är alltid någon som kommer få en bättre dag för att den blev påverkad av ditt smile=) Win win situation=)

Jag veeet, det är kanske lite mycket kläder, skor och smycken här på min blogg för tillfället.
Är absolut ingen storshoppare, men just i de tider då Englandsresor väntar blir det lite så. För det är där jag handlar mina kläder för det mesta och då behöver jag kolla runt lite innan jag åker dit, få lite inspiration helt enkelt. Så jag inte bara impulsköper allt. Min blogg handlar ju mycket om mitt liv och vad osm händer i min vardag, så då lbir det så att jag skriver om det som aktuellt för mig just nu. Och i detta nu är det lite shopping som står på schemat.

En sak som är säker är att det är mycket roligare att chilla tillsammans med någon.
Då blir det liksom ändå som att man "gör något". För man umgås. 
Det är "att göra något" tycker jag.


Man kan bara prata, mysa eller se en film. Oavsett vad man gör - med rätt person är det fantastiskt=)

Sålänge det inte skadar någon tycker jag att alla får göra och vara precis som de vill. 
Man behöver inte gilla och vara med alla, men alla ska ha rätt att vara på det sätt som passar dem.
Det är min åsikt om det.

En annan sak jag vill säga såhär på eftermiddagekvisten är att det är så himla viktigt att du tycker om dig själv.

Det är alltid lika kul/smått irriterande när en kund kommer frågar om man har en sko i en annan storlek utan att den kollat om den står ute i butiken först. 
Då springer man och letar halvt ihjäl sig på lagret. Man hittar vänster skon, men vart har den högra tagit vägen?
Så visar det sig att den varit i butiken hela tiden. Suck!

En annan sak jag stör mig på, nu när jag ändå är igång, är när jag frågar en kund om hjälp, i all välmening, och den svarar sådär barskt:
-Jag har egna ögon at se med!

Där fick jag för att jag var hjälpsam liksom. Hate this behavior!! Vill bara förklara varför jag frågade om när sånt här händer, men med sådana människor ska man inte slösa sin energi, så dem lämnar jag ifred.

Det gick en insiderdokumentär på SVT som jag nu kollar in på SVTPlay. Den heter Säljsekten.
Såfort jag såg rubriken tänkte jag helt klart att det stämmer att det är så. 
I många fall. 
Självklart finns det företag som tar hänsyn till hur de anställda mår och inte kör med dem som om det enda viktiga i livet beror på hur framgångsrik säljare man är och hur mycket pengar man håvar in. Men många, många tar bara hänsyn till hur bra företaget går och skite ri de anställda. Speciellt i Sverige kan de göra så, där många ungomdar har svårt att få jobb, för det finns så få och de få som finns är mestaparten säljjobb.

Personligen har jag lite erfarenhet från båda sidor.
Jag har jobbat lite som telefonsäljare på ett företag i Oslo. 
På det stället ville de såklart att man skulle tjäna ihop så mycket pengar man kunde och sålde man så och så mycket fick man bonusar m.m.
Men, kulturen på dte företaget var verkligen skön. Det var ingen press utan pepp som gällde vilket är stooor skillnad.
Blir det för mycket pepp kan det leda till press på något vis, men här var det perfekt nivå.
Både chefer och kollegor var supertrevliga och jag kom snabbt in i gänget.

Fast, jag fattade snabbt att det inte var någti för mig, Jag får inte ut något av att sitta i telefon och sälja saker, det tog på min själ och jag sa upp mig efter tre dagar. Jag hade lätt tjänat mer pengar där än på mitt nuvarande jobb, men jag måste ha ett jobb jag trivs med för jag lever som sagt inte för pengarna.

Jag sökt lite andra jobb, på träningsföretag och liknande. 
Fick en intervju på en stor gymkedja i Oslo. Gick på den och kände att där var miljön verkligen annorlunda. 
Allt kretsade runt att man skulle sälja sälja sälja och vara bäst.
Redan i början av intervjun fick jag frågan att på en skala från 1 - 100 vilken plats skulle jag komma på som säljare?
De vill ju att alla ska säga ca 1 och sedan kan de pusha en i framtiden genom att säga att du sa ju att du skulle bli nr 1 av alla. Så kör på nu. Sälj sälj sälj. Det verkade verkligen som det var en sekt hela det där stället. Är svårt att förklara. Kändes verkligen komnstigt att ett företag som jobbar med  just hälsa hade en så hemsk teknik mot sina anställda.

Ja fick ett stort obehag i kroppen direkt, och kände att nej, detta är inget för mig.
Även om jag velat jobba med träning och hälsa vill jag det inte på ett sånt här sätt. Så när jag blev erbjudne jobbet tackade jag nej.

Som sagt, jag kan inte förklara exakt varför det är åsdan skillnad på säljjobb. Det bara är det. Hittar man det rätta kan detvara perfekt för vissa. Men man ska inte bli utpumpad på allt man har för att göra så bra åt företaget som möjligt. Det är skilnade. Och det där gymföretaget kändes verkligen som en sekt. 
Hugah!

Det är något med killar i gråa tröjor, helst munkjackor, som får mig att bli knäsvag.
Ända sedan jag blev intresserad av killar på allvar har detta varit det plagg jag tyckt de varit absolut snyggast i, oavsett vem det varit.
Kan man kalla detta en fetish,hehe?

Den bästa gråa tröjan är ljusgrå-melerad och är i modellen "munkjacka". 
Jag döör när jag ser en kille, som för övrigt ser bra ut, i detta plagg! Grå kan ju annars vara en tråkig färg, men tycker verkligen alla passar bra i just den här grå nyansen.





HOT!!

Min hjärna är inte som den ska. Inte kroppen heller. Jag måste bli bättre på att ta hand om mig själv, ännu bättre. 
De tre ledorden i mitt liv kommer för ett tag frammåt vara sömn, lugn, sömn;)

Vaknade upp och känner mig helt tom för energi. Känns som jag gått in i en mindre vägg. Vet inte varför. För jag har inte jobbat alls mycket nu på sista tiden. 
Fast det är kanske då det slår till, när man varvar ner. Idag skippar jag mina måsten. Min kropp vill bara göra ingenting. Är helt utpumpad. Har känt mig såhär lite från och till de senaste veckorna. Det är som jag är sjuk för orkar ingenting, men har ingen feber. Så jag går till jobbet ändå och försöker låtsas som ingenting. 

(Obs obs, jag är inte ett dugg deppig eller så, och har fortfarande mitt positiva tänk. När man skriver ner sådant här verkar det nog jobbigare än vad det är.)

Kollade på mitt schema för mars och eftersom jag tagit ledigt tre dagar och inte jobbar extradagar, har jag framför mig månaden med historiens minsta antal jobbatimmar. Blev lite förskräckt när jag såg det först, men nu är jag glad över det. Behöver det mer än någonsin tror jag. Ska bli skönt att få tid till att bara göra ingenting, tid att vara. För tid är lyx!


Nej, det blir inga konserterna idag, även om det hade varit grymt kul. Bättre att jag är bra imorgon och kan leva ut då=)
För imorgon är den bästa spelningsdagen och jag har fått tag i gratisbiljetter=)

Var får de sin starkhet ifrån? Alla dessa män. Älskar det! När någon lyfter upp en som om man inte vägde mer än en fjäder. Så himla skön känsla. 
Jag orkar ju knappt lyfta mina systrar liksom. Och de väger på riktigt som två fjädrar, varken mer eller mindre.
Klart tjejer kan vara rysligt starka också, men det blir inte samma ska att bli snurrad runt i rummet av att par starka armar om det är en tjej. 
Kicken ligger i sambandet med ruset man upplever med den man tycker om mer än som vän.

Ville skriva detta för det är en underbar känsla. 
Att bli hissat går inte av för hacker det heller=)
Hint till när jag fyller år,haha.


Ha en superhärlig kväll!! Själv ska jag sova inför ombyggning av butiken imorgon.

Just nu är mitt liv helt perfekt. På alla sätt. Hur lyxigt är inte det?
Anledningar till varför jag har det så perfekt nu och framöver är:

Jag ska på Coldplaykonsert i juni och antagligen på Sensation White i april
Jag kommer besöka Josse i Manchester i mars
Jag fyller år i mars

Jag har bara underbara människor i min närhet och fler har det blivit
Vi är ett superbra team på jobbet - att trivas på jobbet är verkligen viktigt eftersom man är där merparten av sin vakna tid
Mitt gamla schema har börjat gälla igen, vilket innebär att jag är ledig varannan fredag - mer tid över att göra skojjiga saker


Jag mår bra, är frisk och har nyss fått världens bästa massage.
Vad finns det att klaga på? U tell me=)

Kom att fundera lite på Barbie...Det är många som säger att Barbie med sina stora bröst, icke existerande könsorgan och smala midja ger upphov till dålig självbild för tjejer samt ger oss dåliga ideal. 
Jag tror inte att det är så enkelt som att säga att det är Barbies fel.

OM vi hade blivit påverkade, hade vi inte gått runt med massor av färgglada plagg och sånt också? Det är tyvärr mest svarta kläder folk har på sig menar jag. Så, så himla påverkade blir vi nog inte.

Själv anser jag inte att det är Barbies fel att jag haft mina tvivel om mina kurvor. När jag var liten tänkte jag inte direkt på utseendet hos personer. Mest på att vi fanns till över huvud taget och vilka personligheter vi hade. 

Det var senare, när jag kom i tonåren som självkänslan tog stryk. Personligen tror hag tror inte det hade spelat någon roll om mina tidigare dockor hade varit smalare eller storleken större när det gäller detta.. Jag vet inte ens om jag kan peka på att det är någons fel. Samhället i stort kanske. I varje reklamfilm säljs budskapet hur vi ska vara och se ut, vilken livsstil som är bra samt hur vi kan uppnå detta. Och vi går ju på det också.

Sålänge jag har kärlek och lycka i livet är jag nöjd. Sedan vill jag såklart ha tillräckligt med pengar att jag klarar mig. Men jag behöver inget överflöd. Lycka kan verkligen inte köpas för pengar.
Lycka för mig ligger först och främst i om man tycker om sig själv och accepterar sig själv som man är samt i de personer man har runt sig. 
De som får en att må ännu bättre än man trodde var möjligt. De som drar en upp när man har en dålig dag. De är guld värda för mig och inga pengar i världen kan ersätta det. Aldrig!

Jag känner lyckan strömma genom hela min kropp. Så lägger upp lite bilder för att förstärka den känslan.
Jag tror det är superbra att ha bilder man ser riktigt lycklig ut på. Dem kan man se på när man är mindre glad för att istället hitta tillbaka till den euforiska känslan. Jag har dessa som backup mot deppigare dagar. Skaffa dig några du också=)