brightlovelight

Överksirften på inlägget som fölger är samma ackord som jag kan spela på min gitarr, och även de jag tycker låter finast.
Well, några fler kan jag allt. D, F och C till excempel. Plus varianter som jag hittar på själv. De burkar bli de allra finaste. Såklart finns det säker något ackord som är precis som de jag hittar på, men jag vet ju inte vad det heter,haha.

Piano däremot, det kan jag som ett rinnande vatten, eller snarare kunde. Efter tre år utan tillgång till detta fantastiska instrument, sitter mina kunskaper mer i fingrarna än i huvudet. Mina skills kommer komma upp igen såfort jag får chans att öva, det är jag säker på. 
Till dess är det tur att jag har min gitarr. För ibland vill man bara spela lite. 
Just i detta nu, när jag satt och tittade ut genom fönstret, på den singlande vita massan som mjukt landar i det redan tjocka täcket av snö, kände jag för att komponera ihop en melodi av den känslan. Känslan som jag känner när jag ser det och som inte går att uttrycka i ord. 

Det blev riktigt bra det lilla stycket. Om snön som föll på den kalla marken. 
Täckte till skavankerna på djupet, men lät felen på ytan synas bättre än någonsin mot det vita...
Sedan blev allt tyst.