Ett inlägg om en härlig Portugis
Ibland hittar man de där mänskliga guldkornen. Ca 2 gånger per år brukar jag hitta någon sådan.
Det är en person som det lyser om, som man kan krama om med en gång utan att det käns fel eller krystat, de man kan prata med allt om. Personer som gör en glad och som också blir glad av att se en.
Det finns jättemånga underbara människor där ute, men älskar verkligen när jag stöter på någon som det bara säger klick med. Det är skillnaden mellan att träffa en person man gillar och ett guldkorn.
Det här är historien om en sådan person,
Det hela började med att jag i somras var på Blå för att se Vitalic. Då gick jag dit själv, vilket gjorde att jag fick kontakt med väldigt många. Det var en som stog ut. "Bartendern/garderobiären/allt i allot mannen".
Vi var verkligen på samma nivå.
Och jag förstog så fort jag såg honom att det här var en bra person.
Vi pratade lite då och då under kvällen när vi hann. Älskar sådana här möten!
Så sågs vi en annan gång i höst, då kom han ihåg mig. Blir så glad när folk kommer ihåg en, för då har jag gjort ett bra intryck. Tänkt vad många personer han träffar varje dag och ändå kom han ihåg mig=)
Den kvällen vi sågs igen var han väldig tupptagen så hann knapt säga något.
Sen igår, jobbade han på Blå igen.
Jag stog i kön för att lämna jackan och får ögonkontakt med honom, då fick jag världens finaste leende tillbaka. Ett uppriktigt sådant. Älskar!
När jag kom fram fick jag en kärleksfull kram av honom. Vi känner inte ens varandra, men det käns bara sådär rätt, som det gör med vissa.
Sedan pratade vi lite här och där, sa lite snabba saker till varandra, för han jobbade ju som sagt.
Då klockan blir kvart i 4 har de flesta människorna lämnat lokalen och han fick lite tid över.
Som jag misstänkte visste jag att jag gillade hans personlighet, men nu vet jag att han är en superhärlig människa och ett väldigt fint guldkorn till person=)
Han sa att han tycker jag bara strålar av lycka och att han bir glad varje gång han ser mig.
Jag svarade tillbaka att jag alltid blir så glad när jag ser honom också. För det blir jag.
Ser fram emot nästa gång jag ser honom! Om min magkänsla är bra den gången tänker jag höra om han vill ses och hänga någon dag. För jag tror verkligen vi hade haft superkul som vänner!
Så gick kvällen mot sitt slut, portugisen hämtade min jacka och mina saker, kramade om mig och sa "ta hand om dig nu". Efter det gick jag ut i natten.
Det finns jättemånga underbara människor där ute, men älskar verkligen när jag stöter på någon som det bara säger klick med. Det är skillnaden mellan att träffa en person man gillar och ett guldkorn.
Det här är historien om en sådan person,
Det hela började med att jag i somras var på Blå för att se Vitalic. Då gick jag dit själv, vilket gjorde att jag fick kontakt med väldigt många. Det var en som stog ut. "Bartendern/garderobiären/allt i allot mannen".
Vi var verkligen på samma nivå.
Och jag förstog så fort jag såg honom att det här var en bra person.
Vi pratade lite då och då under kvällen när vi hann. Älskar sådana här möten!
Så sågs vi en annan gång i höst, då kom han ihåg mig. Blir så glad när folk kommer ihåg en, för då har jag gjort ett bra intryck. Tänkt vad många personer han träffar varje dag och ändå kom han ihåg mig=)
Den kvällen vi sågs igen var han väldig tupptagen så hann knapt säga något.
Sen igår, jobbade han på Blå igen.
Jag stog i kön för att lämna jackan och får ögonkontakt med honom, då fick jag världens finaste leende tillbaka. Ett uppriktigt sådant. Älskar!
När jag kom fram fick jag en kärleksfull kram av honom. Vi känner inte ens varandra, men det käns bara sådär rätt, som det gör med vissa.
Sedan pratade vi lite här och där, sa lite snabba saker till varandra, för han jobbade ju som sagt.
Då klockan blir kvart i 4 har de flesta människorna lämnat lokalen och han fick lite tid över.
Som jag misstänkte visste jag att jag gillade hans personlighet, men nu vet jag att han är en superhärlig människa och ett väldigt fint guldkorn till person=)
Han sa att han tycker jag bara strålar av lycka och att han bir glad varje gång han ser mig.
Jag svarade tillbaka att jag alltid blir så glad när jag ser honom också. För det blir jag.
Ser fram emot nästa gång jag ser honom! Om min magkänsla är bra den gången tänker jag höra om han vill ses och hänga någon dag. För jag tror verkligen vi hade haft superkul som vänner!
Så gick kvällen mot sitt slut, portugisen hämtade min jacka och mina saker, kramade om mig och sa "ta hand om dig nu". Efter det gick jag ut i natten.
Kommentarer
Trackback
