brightlovelight

För det första hittade jag inte nycklarna till huset och jobbet imorse. När jag väl kom på vart de var - i jackfickan på en av mina jackor- hade jag 6 minuter på mig till bussen. Visste att jag skulle hinna om jag råsprang. 
Jag hann, nästan. För busschauffören som körde gillar inte svenskar så han gasade på i full fart och ville inte öppna dörren för mig, trots att jag sprang efter. Det var samma man som skällde ut mig en annan gång på bussen och tyckte alla svenskar skulle dra hem.

Så då fick jag springa till tunnebanan som ligger ca 2km från hållplatsen. Vilken träning! Mycket jobbigare att springa i klackar med både väska och matpåse än när man tränar för tränandets skull.
Och jag hann med tunnelbanan! yay!!
Var på jobbet två minuter över tolv, inte illa pinkat som man säger? Eller.. vem säger så egentligen?;)

Btw, busschauffören hem från jobbet idag gillade mig iaf. Brukar alltid önska dem en härlig dag när jgg går av och säga hej när jag går på. De flesta säger bara hej tillbaka i slentrian. Denna man sa först det vanliga slentrian-hejet, men sen såg han att det var jag och då sken han upp och sa HEEEEj=)


En chaufför på min sida!!
1-0 till mig!!