brightlovelight

Det har hänt en grymt crazy sak idag. Och det har hänt mig förut eftersom jag har svårt att känna igen folk ibland.
Jag tror att jag har råkat prata med en random person på tirkken/spårvagnen som om jag kände honom.
Skrattar ihjäl mig åt det hela.

Förloppet är som följer. Jag går på trikken en hållplats efter mitt jobb. Det är fullt i vagnen sånär som på ett säte, sätter mig där och blir förvånad när jag ser vem som sitter bakom mig. Men det ser ut som han känner igen mig också så vi börjar prata. Massor också,haha. Om varför vi gillar Oslo, vart vi bor, om vi haft en bra dag, vad vi ska hitta på utöver dagen o.s.v. Vanliga saker. Som man hade kunnat fråga vem som helst om, och som man inte får ut om man känner varandra eller inte genom. 
Jag hade kunnat ställt de här frågorna till vem som helst egentligen. Det enda som kan styrka min teori om att det faktiskt var den jag tror, är att personen i fråga visste att jag jobbar på AkerBrygge, på DinSko för han undrade varför jag inte gick på hållplatsen närmast bryggan.
Men det kan lika gärna varit en kund som handlat skor av mig eller något. 

Hur som helst var det en väldigt härlig människa, så det var ju kul oavsett.
Ibland känner jag mig säker på att det verkligen var den jag tror. Så efter ett tag tror jag tvärt om.
Spänning i vardagen det här=)

Vad kan vi lära av detta gott folk?
Man borde ha lite mer olika stil, kostymerna försvinner banne mig in i varandra så att säga=)