U dont know what u have until u loose it?

Lag och funderade pa en sak efter att jag vaknat idag.
Jag har tidigare namnt att jag inte vet vad mitt nasta mal kommer vara. Nu vet jag.
Jag ska inte ha sa mycket krav pa mig sjalv och jag ska bli nojd, verkligen nojd med mitt liv som det ar.

Jag ar valdigt nojd med mitt liv redan nu. Men jag tanker att det ar som om vi alltid stravar efter nagot mer.
Nar "mer" kommer tanker vi att da borjar livet. Men det stammer inte helt. Nar vi uppnat "mer" far vi nagot annat vi vill ska handa, eller nagot annat vi vill ha o.s.v. Tankte pa det nar jag shoppade igar. Jag har ju redan klader, sa varfor ar jag inte nojd med det jag har? Egentligen.

Sanna sma detaljer kommer jag inte bry mig sa mkt om. Men varfor ska man ga och tro att livet blir battre efter att man gjort karriar t.ex. det ar en punkt jag ska jobba med. med detta menar jag inte att jag ska sluta ha ambitioner. Bara att jag verkligen ska lbi nojd med min situation som den ar. Jag har det bra. Jag behover egentligen inget mer.Jag har redan underbara vanner, mat, hus, jobb och halsa.

Vi stravar hela tiden efter nagot mer som sagt. Hade vi varit fattiga hade det varit mat for dagen, vilket man ju maste ha. Hade vi sedan tjanat mer pengar hade vi borjat strava efter mer och mer skonhet och status, oftast i saker vi ager. Jag uppfattar det sa i dagens samhalle.

Tank nar vi gjort alla vara operationer, sitter dar med vara stela ansiktsuttryck i vara slott med guld i stora lass. What comes next? Ska vi borja skonhetsoperera vara barn in i den "perfekta varld" vi skapat for oss eller what?

Tycker det ar en tankvard tanke i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0