Okej då...

Okej, jag blir besviken. Ibland. Jag vill inte bli det, men ibland händer det ändå. Vissa saker tycker jag faktiskt man kan förvänta sig helt enkelt. That`s all. 
Önskar jag inte var det men jag är ingen supermänniska.

Men, jag är stolt över att jag faktiskt tog upp det med personen ifråga! Gamla jag hade bara gömt det, inte glömt det, men gömt det. Då hade det skavt och gnagt lite sådär obekvämt då och då. Vilket hade gjort det värre i längden. Nu är jag mer ärlig, mot mig själv och andra om det är något. Vilket faktiskt är positivt.


Berättar man om/varför man är ledsen/besviken ger man människor nya chanser. För vi är inga tankeläsare. Eller hur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0