Älska dig själv först
Jag har en sak jag lever efter i mitt liv, eller två men de går hand i hand. Det är att jag ska älska mig själv först, och att jag är den som ansvarar för min egen lycka.
Det är enkelt när man väl börjat göra det.
Förut, när jag mådde dåligt, älskade jag andra för att de skulle älska mig. Jag älskade inte mig så jag behövde någon annan som gjorde det. Hur i hela friden kan man då få en bra relation? Då är den bara bra så länge jag får bekräftelse på att han gillar mig. Fick jag inte det mådde jag inte bra och då skylde jag det på honom. I mitt medvetande, aldrig så han visste. ( "Han" är flera olika personer i mitt liv btw)
Älskar man inte sig själv kan det vara väldigt svårt att ta sig ur dåliga förhållanden också. Man blir så lätt nedbrytbar. Det är nog så det börjar när någon stannar hos en som slår. Först är allt frid och fröjd och man får bekräftelse på att man är bra. Sen händer det en gång att han slår till henne. Men tröstar henne efteråt med att det aldrig ska hända igen. Älskar man inte sig själv ser man inte lika lätt vad det är för en skit. Man ser mer delen då han faktisk brydde sig och tog hand om mig, än just själva delen att han slog mig. ( Hade eg behövt utveckla detta mer i know)
Tillslut blir man så nedbrytbar att man inte tror man förtjänar bättre. Fast det gör man! Alltid!
En människa som älskar sig själv vet att man bara ska ha det bästa i livet och tolererar inte nån skit från sin kille/tjej.
Jag säger inte att de tär såhär det går till, det är mina funderingar.
Det är enkelt när man väl börjat göra det.
Förut, när jag mådde dåligt, älskade jag andra för att de skulle älska mig. Jag älskade inte mig så jag behövde någon annan som gjorde det. Hur i hela friden kan man då få en bra relation? Då är den bara bra så länge jag får bekräftelse på att han gillar mig. Fick jag inte det mådde jag inte bra och då skylde jag det på honom. I mitt medvetande, aldrig så han visste. ( "Han" är flera olika personer i mitt liv btw)
Älskar man inte sig själv kan det vara väldigt svårt att ta sig ur dåliga förhållanden också. Man blir så lätt nedbrytbar. Det är nog så det börjar när någon stannar hos en som slår. Först är allt frid och fröjd och man får bekräftelse på att man är bra. Sen händer det en gång att han slår till henne. Men tröstar henne efteråt med att det aldrig ska hända igen. Älskar man inte sig själv ser man inte lika lätt vad det är för en skit. Man ser mer delen då han faktisk brydde sig och tog hand om mig, än just själva delen att han slog mig. ( Hade eg behövt utveckla detta mer i know)
Tillslut blir man så nedbrytbar att man inte tror man förtjänar bättre. Fast det gör man! Alltid!
En människa som älskar sig själv vet att man bara ska ha det bästa i livet och tolererar inte nån skit från sin kille/tjej.
Jag säger inte att de tär såhär det går till, det är mina funderingar.
När du älskar dig själv får du ett automatisk skydd från människor som inte vill dej väl. Du väljer att umgås med de som är bra för dig vilket göra att man mår ännu bättre och så går det runt i en positiv spiral=)
Vad jag vill säga är att älska dig själv, och ansvara för din egen lycka! Du är värd det allra bästa och ingen ska komma och säga något annat.
Vad jag vill säga är att älska dig själv, och ansvara för din egen lycka! Du är värd det allra bästa och ingen ska komma och säga något annat.
Kommentarer
Trackback
