brightlovelight

Jag försöker se alla personer som människor och inte stoppa dem i fack, som han, hon eller svenne t.ex. För mig är detta det bästa sättet att försöka ha så lite fördomar som möjligt och det blir ä'ven en tillåtande inställning till alla. Det ger även alla en möjlighet att ses på som en individ.

 

Tyvär lyckas jag inte alltid med det jag vill. Idag när jag väntade på bussen och såg några killar krama varandra tänkte jag t.ex:

-Så härligt att se killar kramas och inte bara dunka varandra i ryggen.

 

 

Vad är det som bestämmer mina taknar här? Jo våra normer vi har i samhället. Ibland hatar jag normer. Det är inrutade regler som blir tankar/beteenden för oss som ofta hämmar många att våga göra DET MAN KÄNNER FÖR.

Vem har bestämt att killar inte kramas? Egentligen. Det är bara vi som lever i samhället som lever i en otillåtande bubbla. Och det är bara vi som är här på jorden nu som kan göra något åt detta. Vi kan VÄLJA att ändra våra tankemönster!

 

 

För tiden uppfostras killar att bli på ett visst sätt, tjejer ett annat. Så fort man sätter ett han/hon på en person har vi genast tillskrivit dem egenskaper vi förväntar oss att de ska ha. Från dag 1!

(Om ni inte tror mig och vill ha mer fakta och studier bakom, läs då Liza Marklund och Lotta Snickares bok - Det fins en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.)

 

 

Tillbaka till att normer ofta kan hämma personer. Det är ofta jag får blickar på mig för att jag inte alltid passar in i denna norm. Jag dansar när jag väntar på bussen, börjar prata med folk jag tycker verkar intressanta,när som helst, var som helst. Eller skippar drinkar och kör järnet på festerna ändå. I can go on and on om saker jag gör som trampar lite på dessa normer.

Jag fortsätter köra mitt race, jag bryr mig i de flesta fall inte om vad andra tycker. För jag vet själv att jag är bra som jag är.  Kanske kan rent av kan flera följa efter och bara go with the feeling! Jag hoppas och tror att detta kan bli normen istället. Så länge det inte är något kriminellt tycker jag att ALLA ska vara precis som de vill, när de vill!

 

Sedan tror jag att om vi inte får så stor press från samhället m.m. om hur vi ska vara och betè oss kommer vi må bättre. Detta kommer jag blogga mer om imorgon..

 

 

Till sist måste jag berätta om en sak som hände i butiken idag.

En man i 60års åldern kommer in. Jag säger glatt hej och frågar om han behöver hjälp med något eller om han vill ta sig en titt. Då säger han:

- Värst vad du var glad då!?

 

Jag svarade med att säga:

-Det brukar jag vara.

 

Då sa han:

- Man blir så misstänksam när folk är såå glada tycker jag. Efter det gick han.

 

Det är synd att glada, trevliga människor med kärlek i kroppen ska verka skräckinjagande. Men vad kan man göra?=)

 

Sedan undrar jag på en sak också.

- När är det okej att faktsikt stoppa folk i ett fack?

 

Ha er en underbar kväll nu!

Kramar