Ät onyttig, för det är jag värd?

(Funderingarna i detta inlägg inkluderar inte personer med ätstörningar eftersom det är andra problem som ligger bakom hetsätning eller inget alls ätning, i inlägget nedan funderar jag kring den "vanliga" personens vanor)

 

 

 

Hur kan det komma sig att trotts att vi har kunskapen om vad som är bra respektive mindre bra för oss är det lättare att välja det som är mindre bra?

Kom att tänka på det vid två tillfällen idag.

Tillfälle ett var när jag checkade i butikens frysdisk och såg att merparten består av pizza.

 

 

Tillfälle två när jag kom på mig själv med hur lätt det var att smälla i sig två godisägg, men hur svårt det var att övertala mig själv att ta den där power-walken.

 

 

Var gick det snett egentligen?

 

 

Det är väldigt vanlig att vi äter saker med socker i, kakor, godis m.m. Eller fel fetter som chips.

Varför äter vi det när vi vet att det inte är bra?

 

Jag vet många som tänker att jag unnar mig "vad det nu är för onyttigt". Jag har faktiskt förtjänat det.

Förtjänat vad då? Du har gjort något bra och så har du förtjänat dålig energi? Det är faktiskt det du säger till dig själv.

Jag har varit där, men inte längre.

Jag äter fortfarande godis och chips ibland, men jag säger ALDRIG till mig själv att jag unnar mig det. För jag vet att det är dålig för mig. Äter jag det kompensarar jag min kropp för det.

 

När vi ska unna oss något, varför inte unna oss att köpa de lite dyrare excotiska frukterna? En massage eller något annat som är bra för oss?

Jag tror det där med unnandet av dåliga saker sitter i sen vi var barn. Då fick de flesta av oss något sött när vi varit duktigt ibland. Inte var det morötter i alla fall.

 

 

Sen lär vi oss att förknippa godis m.m med fest och kalas och skoj. Ser vi på bio äter vi godis, ska vi bowla blir det lätt en drink efteråt, äter vi middag ute blir det antingen dessert eller drink. Träffas vi några tjejer en kväll är det kladdkaka. Det gäller absolut inte alltid men det är väldigt ofta våra sociala sammanhang kretsar kring mat.

Kanske inte så konstig i och för sig, när vi faktiskt är i stort behov av det för vår överlevnad. Men många gånger är det dålig mat vi har i de sociala sammanhangen.

Jag ska i alla fall försöka se till att när vi ses från och med nu, jag och mina vänner, att jag föreslår nyttiga goda alternativ istället.

 

 

Om du bor i Norge: Sett reklamen Ingen Kims ingen kos? Det är en reklam för chips, att om du inte har dessa chips får du inte en mysig fredag med dina när och kära. Sjukt!

Inte hjälper det till om jag säger så.

 

Så, vad är anledningen till att vi väljer så hemsk mat/tilltugg/snacks?

Som jag tog upp förut, en del är att det ligger i vårt beteende sen vi var små.

 

Men mer då?

 

Jag tror att en annan del ligger just i lättilgängligheten. Här i Oslo fins det tusenvis av kisoker och vad sälger de? Ingen bra mat/snacks i alla fall.

Pizzerior finns det i hundratal.Vart är raw-food restaurangerna?

Maten i affärerna är merparten dålig mat som inte är bra för oss. Flera hyllor med torrsåser, soppor på påse m.m.

Hela frysdiskar med pizza. Hur i hela fridens dar gör vi det lätt för oss då att äta bra och hälsosamt?

Och föresten, vad sänder det ut för budskap? Köp den här skiten så känner du dig äcklig sen. För vi vet att det inte är bra för oss. Hur kan vi då gå på det?

Efterfårgan styr vad affärer köper in, det är så. Så faktum är att de säljer all den dåliga skitmaten!

 

 

Alltså ligger beteendet i grund och botten i att det är accepterat att ha dåliga vanor. Så länge man inte är tjock förstås. Då tittar de flesta lite osmakligt på när den tjocka äter sin glass, vilket är ganska hemskt för det är lika dåligt för alla.

 

 

Hur som helst måste vi alltså förändra våra vanor och beteenden. För vi vill ha ett långt, friskt liv och då finns inga genvägar. Välj det som är bra för dig.  Det är du värd!!

 


Kommentarer
Postat av: B

Bra skrivet! Är ju kanske en anledning till att jag själv så gott som aldrig äter godis. Jag tror att anledning till att man gärna äter "dåligt" är för att det är enkelt. 3min i micron så är "maten" klar.



Ren lathet, är nog svaret på din fråga. =) puss o kram

2010-02-21 @ 20:55:25
Postat av: Anonym

Läser för tillfället en bok som heter "hälsans hemligheter" där dom belyser just det som du just skrev. Att man i varje socialt sammanhang i denna moderna värld måste ha något tilltugg till (gärna skräp såklart. Dom skriver om olika ställen där dom inte har denna moderna teknologi och lever av färska frukter,nötter bönor osv. där sjukdomar knappt existerar osv och där dom är friskare och piggare än någonsin oavsett ålder. Hon berättar om dessa ställen, hur oberoende av mat dom är, och att när dom ska äta middag tillsammans är det inte maten som är det viktiga, utan faktiskt sällskapet. något att tänka på tycker jag, och inte lägga så stor vikt i det där snackset. Heja vindruvor och annat gott!

2010-02-21 @ 22:30:50
Postat av: Emmeline

Läser för tillfället en bok som heter "hälsans hemligheter" där dom belyser just det som du just skrev. Att man i varje socialt sammanhang i denna moderna värld måste ha något tilltugg till (gärna skräp såklart. Dom skriver om olika ställen där dom inte har denna moderna teknologi och lever av färska frukter,nötter bönor osv. där sjukdomar knappt existerar osv och där dom är friskare och piggare än någonsin oavsett ålder. Hon berättar om dessa ställen, hur oberoende av mat dom är, och att när dom ska äta middag tillsammans är det inte maten som är det viktiga, utan faktiskt sällskapet. något att tänka på tycker jag, och inte lägga så stor vikt i det där snackset. Heja vindruvor och annat gott!

2010-02-21 @ 22:31:40
Postat av: Katarina

Helt rätt Emmeline! Heja vinduvor=)!

2010-02-21 @ 22:36:05
URL: http://brightlovelight.blogg.se/
Postat av: Katarina

och B, för en del är det helt klart en stor portion lathet som ligger bakom. Därför har jag solrosfrön och äpplen i väskan så slipper jag de flesta frestelser när jag är hungrig på stan iaf=)

2010-02-21 @ 22:38:01
URL: http://brightlovelight.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0